Absolut Galoisgrupp

Inom matematiken är den absoluta Galoisgruppen GK av en kropp K Galoisgruppen av Ksep över K, där Ksep är ett separabelt hölje av K. Alternativt är den gruppen av alla automorfier av det algebraiska höljet av K som fixerar K. Den absoluta Galoisgruppen är unik så när som på isomorfi. Den är en proändlig grupp.

K är en perfekt kropp, är Ksep samma som det algebraiska höljet Kalg av K. Detta gäller t.ex. för K med karakteristik noll, eller då K är en ändlig kropp.

Exempel

  • Den absoluta Galoisgruppen av en algebraiskt sluten kropp är trivial.
  • Den absoluta Galoisgruppen av reella talen är en cyklisk grupp av två element (komplexkonjugation och identiteten), eftersom C är det separabla höljet av R och [C:R] = 2.
  • Den aboluta Galoisgruppen av en ändlig kropp K är isomorfisk till gruppen
Z ^ = lim Z / n Z . {\displaystyle {\hat {\mathbf {Z} }}=\varprojlim \mathbf {Z} /n\mathbf {Z} .}

(För beteckningen, se inverst limes.)

Frobeniusautomorfin Fr är en kanonisk (topologisk) generator av GK. (Frobeniusautomorfin definieras som Fr(x) = xq för alla x i Kalg, där q är antalet element i K.)
  • Den absoluta Galoishgruppen av kroppen av rationella funktioner med komplexa koefficienter är fri (som en proändlig grupp). Detta resultat bevisades av Adrien Douady och har sina rötter i Riemanns existenssats.[1]
  • Mer allmänt, låt C vara en algebraiskt sluten kropp och x en variabel. Då är den absoluta Galoisgruppen av K = C(x) fri med ranf lika med kardinaliteten av C. Detta resultat upptäcktes av David Harbater och Florian Pop, och bevisades senare även av Dan Haran och Moshe Jarden med algebraiska metoder.[2][3][4]
  • Låt K vara en ändlig utvidgning av p-adiska talen Qp. För p ≠ 2 är dess absoluta Galoisgrupp genererad av [K:Qp] + 3 element och har en explicit beskrivning av generatorer och relationer. Detta är ett resultat av Uwe Jannsen och Kay Wingberg.[5][6] Några resultat är kända i fallet p = 2, men strukturen av Q2 är inte känd.[7]
  • Ett annat fall då den absoluta Galoisgruppen kan bestämmas är den största totalt reella delkroppen av kroppen av algebraiska talen.[8]

Några allmänna resultat

  • Varje proändlig grupp förekommer som Galoisgruppen av någon Galoisutvidgning,[9] men varje proändlig grupp förekommer inte som en absolut Galoisgrupp.
  • Varje projektiv proändlig grupp kan ses som den absoluta Galoisgruppen av en pseudoalgebraiskt sluten kropp. Detta bevisades av Alexander Lubotzky och Lou van den Dries.[10]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Absolute Galois group, 3 augusti 2014.

Källor

  • Douady, Adrien (1964), ”Détermination d'un groupe de Galois”, Comptes Rendues de l'Académie des Sciences de Paris 258: 5305–5308 
  • Fried, Michael D.; Jarden, Moshe (2008), Field arithmetic, Ergebnisse der Mathematik und ihrer Grenzgebiete. 3. Folge, "11" (3rd), Springer-Verlag, ISBN 978-3-540-77269-9 
  • Haran, Dan; Jarden, Moshe (2000), ”The absolute Galois group of C(x)”, Pacific Journal of Mathematics 196 (2): 445–459, doi:10.2140/pjm.2000.196.445 
  • Harbater, David, ”Fundamental groups and embedding problems in characteristic p”, Recent developments in the inverse Galois problem, Contemporary Mathematics, "186", Providence, RI: American Mathematical Society, s. 353–369 
  • Jannsen, Uwe; Wingberg, Kay (1982), ”Die Struktur der absoluten Galoisgruppe p {\displaystyle {\mathfrak {p}}} -adischer Zahlkörper”, Inventiones Mathematicae 70: 71–78, doi:10.1007/bf01393199 
  • Neukirch, Jürgen; Schmidt, Alexander; Wingberg, Kay (2000), Cohomology of Number Fields, Grundlehren der Mathematischen Wissenschaften, "323", Berlin: Springer-Verlag, MR 1737196, ISBN 978-3-540-66671-4 
  • Pop, Florian (1995), ”Étale Galois covers of affine smooth curves. The geometric case of a conjecture of Shafarevich. On Abhyankar's conjecture”, Inventiones Mathematicae 120 (3): 555–578, doi:10.1007/bf01241142 

Noter

  1. ^ Douady 1964.
  2. ^ Harbater 1995.
  3. ^ Pop 1995.
  4. ^ Haran & Jarden 2000.
  5. ^ Jannsen & Wingberg 1982.
  6. ^ Neukirch, Schmidt & Wingberg 2000, theorem 7.5.10.
  7. ^ Neukirch, Schmidt & Wingberg 2000, §VII.5.
  8. ^ http://math.uci.edu/~mfried/paplist-cov/QTotallyReal.pdf
  9. ^ Fried & Jarden (2008) p.12
  10. ^ Fried & Jarden (2008) pp. 208, 545